|
Om ursprunget.
I vår medvetenhet är vi sedan häxbålens tid, impregnerade med tron att det alltid har funnits en herre, att det är normalt att livet gör ont, att krig alltid har funnits, att människans inneboende ondska är permanent och obotlig, alltså något vi måste lära oss att leva med. Vi har glömt bort den förhistoriska tiden, med den generösa modergudinnan som älskade sina döttrar och sina söner lika mycket och som i sitt överflöd såg till att människorna kunde leva gott av hennes frukter så länge ingen tog mer av henne än vad hon behövde och alltid såg till att lämna något i gengäld. Då magin förbjöds, och med den den gamla religionen med sina vidhängande ritualer fick våra rädslor och smärtor inte längre utlopp via rituella danser och magiska ceremonier. Istället gör de oss fysiskt sjuka. I den vite mannens samhälle har det andliga arbetet helt lyfts ut ur vår uppfostran. Skolan inriktar sig helt och hållet på att styra vår uppmärksamhet utåt, bort från oss själva. Undervisningen är späckad av information om den s k yttre verkligheten, den materiella.
Tarotkorten sägs stamma från en tid då det var matriarkat på planeten jorden. Den heliga lagen som efterlevdes var att allting är fött av kvinnan. Människorna levde i en högtstående jordbrukskultur där konstnärlighet och glädje stod högt på dagordningen och där magiska kunskaper utgjorde en väsentlig del av välståndet. Inga beslut fattades utan att man tänkte minst sju generationer framåt. Våra föregångare levde i fred och balans med alla väsen som finns omkring oss. Vi kände sambandet mellan kropp och själ och ingen healing företogs utan att ta in hela människans livssituation tillsammans med de människor som fanns nära den sjuka. I uråldriga gudinnedyrkande kulturer deltog hela samhället i de heliga ritualerna, danserna, sångerna och kärlekslekarna. Så hände detta med början för c a 5000 år sedan att ett patriarkatiskt stadsskick med manliga krigs- och åskgudar successivt verkar ta över kontrollen på olika platser runt planeten jorden. 
I Grekland kräver guden Zeus underkastelse av de andra gudarna och gudinnorna. I den nordiska religionshistorien bryter det omkring 1000 f Kr ut ett krig mellan Vanerna och Asarna. Vanerna är ett fredligt jordbrukande folk med gudinnor som Sunna, Hel, Idun och Freja och med vänliga och kärleksfulla gudar som Frej och Njord. Asarna däremot är en krigisk ätt. Oden, döds- och krigsguden gör tillsammans med åskguden Tor sitt intåg. Vanaheim blir ett minne blott och Asarna tar över. Ungefär samtidigt påbörjas marknadsföringen av gamla testamentet av Abraham och hans gud, Herren Seabot, en hebreisk krigs- och åskgud. Ett stort inbördeskrig blir följden. De som följer Abraham och hans tio guds bud ger sig ut för att omvända "de otrogna", de som ännu dyrkar sina gudar och gudinnor. Omvändelsen sker på liv och död. När biblioteket i Alexandria brinner sätter det punkt för en epok. Två vetenskaper förbjuds, alkemi och astrologi. Modergudinnan ska nu försvinna i glömska. Här i Europa kom så den s k inkvisitionen som definitivt satte punkt för den gamla matriarkatiska eran. Alla som ägnade sig åt att "dyrka" gudinnan, alla som tillhörde jordreligionen med kunskap om örthealing och örtmedicin skulle om de inte konverterade till "den ende" guden, fadern, bli brända på bål eller på annat sätt bragda om livet. Det var en hel kvinnokultur som brann upp. Gudinnans, den stora moderns tid var över.
Men i myten berättas det att de visa från den "glömda" förkristna epoken förutsåg patriarkatets tidsålder då mänskligheten skulle delas in i herre/slav, gott/ont, svart/vitt. Då de vilda och hänsynslösa erövrarna kom samlade "de visa" den esoteriska-magiska-kosmiska kunskapen i en kortlek, tarotkorten. När sedan maktövertagandet var ett faktum ansågs den tillräckligt harmlös att kunna användas av soldaterna i den fientliga armén som lek och tidsfördriv.
Genom detta geniala förutseende har denna kunskap bevarats in i våra dagar. Nu står det oss fritt att öppna denna magiska bok som tarotkorten utgör och lära oss om oss själva det som vi egentligen redan vet någonstans djupt inom oss. |
